Artikel

Lutherdomen i Afrika

Med särskild hänsyn till Lutheran Church of Central Africa – Zambia Synod (LCCA-Z)

Av pastor Anthony Phiri

Inledning

Afrika är världens näst största kontinent och omfattar 54 erkända suveräna stater. Världsdelen präglas av en anmärkningsvärd geografisk och kulturell mångfald och har omkring 1,5 miljarder invånare. Kristendomen är i dag den snabbast växande religionen i Afrika söder om Sahara och växer i en takt som överträffar till och med islams. Kontinenten är hem för en ung, livskraftig och hängiven kristen gemenskap som i allt högre grad tar på sig en ledande roll i den världsvida troendegemenskapen.

Afrikanerna har sedan urminnes tider trott på och tillbett Gud som det högsta väsendet. Även om Gud tilltalas med olika namn i olika stammar och kulturer är de egenskaper som tillskrivs honom – allmakt, allestädesnärvaro och allvetande – desamma. Kunskapen om Jesus Kristus nådde Afrika redan under apostlarnas tid, bland annat genom afrikanska besökare vid pingsten och genom den etiopiske hovmannen i Apg 8. I stora delar av Afrika söder om Sahara spreds kristendomen dock senare genom att västerländska missionärer kom dit och förkunnade evangeliet.

För den afrikanska lutherdomen innebär reformationens budskap ett betydelsefullt återupptäckande av en central sida av evangeliet. Sola fide – tron allena – och solus Christus – Kristus allena – slår fast att frälsningen tas emot genom tron på Jesus Kristus (Luk 7:48–50). I hjärtat av detta budskap står syndarens rättfärdiggörelse genom Guds villkorslösa kärlek och oförtjänta nåd. Satsen ”Frälsningen är inte till salu” får djup genklang i afrikanskt sammanhang. Lutherdomens lära understryker denna centrala sanning: evangeliet handlar inte om en rättfärdighet som Gud kräver, utan om den rättfärdighet som Gud ger. Vi blir frälsta av sola gratia – nåden allena (Ef 2:8).

Genom att betona nåden allena lär den lutherska teologin att Gud tar initiativet före varje mänskligt gensvar, och att han också väcker detta gensvar genom evangeliet. Gud allena tillkommer äran – soli Deo gloria. Guds ära är frälsningens centrala syfte. Att människans liv förbättras är en välsignad följd, men det är inte det främsta målet. Gud är inte bara ett medel till ett mål; han är både medlet och målet.

Lutherdomen började år 1517, när Martin Luther offentliggjorde sina 95 teser, ett dokument som protesterade mot den romersk-katolska kyrkans handel med avlat (syndaförlåtelse mot betalning) och mot missbruket av kyrklig makt. Detta utlöste den protestantiska reformationen. Luthers lära sammanfattades i Konkordieboken, som än i dag är norm för lära och bekännelse i lutherska kyrkor världen över.

Vi skyndar från Wittenberg i Tyskland den 31 oktober 1517 till Lusaka i Zambia år 1949, eftersom denna artikel inte försöker ge en överblick över tidigare lutherska insatser i Afrika. I stället inriktar den sig på den historiska utvecklingen, den läromässiga grunden, gudstjänstlivet och tillväxtmönstren i Lutheran Church of Central Africa i Zambia inom ramen för den afrikanska kristenheten i stort. Den ser också på det inhemska ledarskapets och utbildningens roll för att upprätthålla kyrkan, samtidigt som den behandlar de utmaningar som lutherdomen möter under 2000-talet.

Enligt luthersk lära vinns frälsningen från synden endast genom Guds oförtjänta nåd (sola gratia), tas emot uteslutande genom tron (sola fide) och normeras av Skriften allena (sola Scriptura). Luthersk teologi bekänner också att Gud ursprungligen skapade världen och människan i ett tillstånd av fullkomlighet, helighet och syndfrihet.

Lutheran Church of Central Africa (LCCA, ”Centralafrikas lutherska kyrka”) är ett kristet samfund inom den lutherska traditionen. Dess verksamhet har sitt centrum i Zambia och Malawi. LCCA-Z har 115 församlingar. Antalet nattvardsberättigade medlemmar beräknas till 8 885. Det totala antalet döpta medlemmar i LCCA-Z kan uppgå till omkring 10 000. LCCA betonar frälsning av nåden allena genom tron allena och håller Bibeln för den yttersta, ofelbara auktoriteten för kristet liv och kristen lära.

LCCA:s historiska bakgrund

Lutherdomens historiska utveckling och nutida gestalt i Zambia har sin särskilda tyngdpunkt i den teologiska identiteten, strukturen och missionen hos Lutheran Church of Central Africa (LCCA).

Lutheran Church of Central Africa grundades av lutherska missionärer från Wisconsin Evangelical Lutheran Synod. Ett undersökande missionsarbete inleddes 1949, och de första fast bosatta missionärerna kom 1953 till den brittiska kolonin Nordrhodesia, som senare blev landet Zambia. År 1955 organiserades ett officiellt samfund med namnet Rhodesian Lutheran Church Conference. År 1962 omorganiserades Rhodesian Lutheran Church Conference och blev Lutheran Church of Central Africa (LCCA).

Efter 1962 inledde LCCA ett undersökande missionsarbete i grannlandet Malawi, vilket ledde till att LCCA:s Malawikonferens bildades. LCCA-Z har församlingar i flera provinser i Zambia och fortsätter sin verksamhet genom församlingar, pastorer, evangelister och lekmannaledare i Zambia.

Luthersk undervisning i bekännelsegemenskap med WELS har också förts vidare i andra afrikanska länder, däribland Nigeria, Kamerun, Etiopien, Uganda, Kenya, Tanzania och Demokratiska republiken Kongo (DRK). Genom One Africa Team (OAT) stöder WELS teologisk utbildning och konfessionellt luthersk utåtriktad verksamhet i samarbete med afrikanska kyrkoledare.

Lutherdomens läromässiga grund

Vidare lära de, att människorna icke kunna rättfärdiggöras inför Gud genom egna krafter, egen förtjänst eller egna gärningar, utan att de rättfärdiggöras utan förskyllan för Kristi skull genom tron, när de tro, att de upptagas i nåden och att synderna förlåtas för Kristi skull, vilken genom sin död åstadkommit tillfyllestgörelse för våra synder. Denna tro tillräknar Gud som rättfärdighet inför honom, Rom. 3 o. 4.

Augsburgska bekännelsen, art. IV, enligt Konkordieboken

Lutherdomens grundövertygelse slår fast att människan blir frälst av nåden allena genom tron allena, och den håller fast vid den heliga Skrift som den högsta och auktoritativa källan för kristen lära och kristen praxis. Lutherdomens läromässiga grund sammanfattas i ”de tre solae”, latinska uttryck som betyder ”allena”:

• Nåden allena – sola gratia. Frälsningen är en oförtjänt gåva från Gud. Den kan inte förtjänas genom mänsklig ansträngning, goda gärningar eller religiösa riter som avlat.
• Tron allena – sola fide. Guds nåd tas emot uteslutande genom tron på Jesus Kristus, inte genom personliga prestationer eller moralisk duglighet. Lutheraner tror att människan blir frälst helt och hållet av Guds nåd genom tron på Jesus Kristus, inte genom sina egna goda gärningar eller förtjänster.
• Skriften allena – sola Scriptura. Bibeln är Guds inspirerade och auktoritativa ord. Den är den enda regeln och normen för kristen lära och kristet liv.

Jesus Kristus är den ende medlaren mellan Gud och människan, och frälsningen finns i honom allena. Eftersom frälsningen helt och hållet är Guds verk, tillkommer all heder, allt lov och all ära honom allena.

Andra grundläggande läror

• Sakramenten. Lutheraner i Centralafrika erkänner två grundläggande sakrament som är instiftade av Kristus: det heliga dopet och Herrens nattvard, som också kallas den heliga nattvarden. I dopet ger Gud syndernas förlåtelse och nytt liv i Kristus. I nattvarden bekänner lutheraner Kristi sanna kropps och blods verkliga närvaro ”i, med och under” brödet och vinet, en lära som ofta kallas den sakramentala föreningen (Konkordieformeln, Solida declaratio, art. VII, 1577).
• Lag och evangelium. En central luthersk tolkningsnyckel är åtskillnaden mellan lag och evangelium. Lagen uppenbarar människans synd och hennes oförmåga att uppfylla Guds krav, medan evangeliet förkunnar förlåtelse och frälsning genom Kristus (Luthers Stora katekes, 1529).
• Rättfärdig och syndare (simul iustus et peccator). Lutheraner bekänner att de troende under hela sitt jordeliv samtidigt är ”rättfärdiga” och ”syndare” – rättfärdiggjorda genom Kristi verk, men ändå benägna att synda ända fram till förhärligandet (Augsburgska bekännelsen, art. II och IV).
• Treenigheten. Lutheraner i Centralafrika bekänner tron på en enda Gud som evigt är till i tre personer: Fadern, Sonen och den helige Ande.

Gudstjänst och praxis

Lutherdomen är en av protestantismens mer traditionella och liturgiska grenar. Gudstjänsterna innehåller i regel fasta böner, bibelläsningar, psalmer och regelbundet nattvardsfirande, vilket bevarar en stark känsla av kontinuitet med den historiska kristna kyrkan.

Kyrkans tillväxt och evangelisation

Att bygga upp lutherdomen i den centralafrikanska kyrkan har varit beroende av hållbara program, till exempel utbildning. Pastorsutbildningen är en väsentlig del av den nationella kyrkans tillväxt, utveckling och mognad. Programmets mål är att utbilda inhemska pastorer som kan predika och undervisa Guds ord på rätt sätt. De inhemska pastorerna rustas också med ledarskapsutveckling som hjälper dem att sköta kyrkans arbete på ett gott sätt. Kyrkans tillväxt är beroende av att det finns skickliga ledare som kan sätta in evangeliets budskap i sitt sammanhang.

Lutheran Church of Central Africa (LCCA) upplever en begränsad tillväxt sedan externa bidrag och anslag delvis har dragits tillbaka. Under den senaste treårsperioden har den samlade tillväxten avtagit påtagligt inom alla verksamhetsområden.

Viktiga tillväxtsiffror (treårsgenomsnitt):

• Vuxnas gudstjänstnärvaro: 3,22 %
• Barns gudstjänstnärvaro: 4,22 %
• Dop: 1,95 %
• Konfirmation: 1,74 %
• Pastorsutbildning: 0,77 %

Även om LCCA fortsätter att se en positiv om än begränsad tillväxt i fråga om gudstjänstdeltagande, medlemsriter och ledarutveckling, är takten fortfarande låg. Minskningen av bidrag och anslag har direkt påverkat expansionstakten, särskilt när det gäller pastorsutbildningen och den sakramentala tjänsten. LCCA arbetar för att stärka mobiliseringen av lokala resurser för att kunna upprätthålla och påskynda tillväxten.

Utbildning och fostran

Lutheran Church of Central Africa Seminary i Lusaka i Zambia finns till för att förbereda män som vill träda in i och fortsätta att tjäna i predikoämbetet i Lutheran Church of Central Africa (LCCA) eller i kyrkor inom dess bekännelsegemenskap. Seminariet är inte inrättat eller underhållet för att vara en religionsskola för personer som endast önskar läsa kurser i teologi eller träda in i predikoämbetet i kyrkor som inte hör till vår LCCA-gemenskap (BOC Handbook, 2006). Sedan starten har LCCA:s seminarium utbildat mer än sextio pastorer. Av dessa är 37 pastorer i dag verksamma i tjänsten.

Seminariet strävar på olika sätt efter att erbjuda teologisk och yrkesmässig fördjupning åt män som redan är verksamma i predikoämbetet inom dess bekännelsegemenskap. För att fullgöra detta syfte söker det lutherska seminariet:

1. Hjälpa pastorer och församlingar att finna och förbereda män för att träda in i bibelinstitutet och seminariet.
2. Hjälpa studenterna och deras familjer, tillsammans med pastorer som redan tjänar i LCCA, att växa i
   • kunskap om Bibeln och om världen omkring dem,
   • tillit till sin egen förmåga,
   • kristen tro,
   • kristet liv och
   • hängivenhet för Herrens tjänst.
3. Bygga upp en kristen gemenskap som arbetar och firar gudstjänst tillsammans.
4. Ge både den akademiska och den praktiska utbildning som behövs för arbetet i våra LCCA-församlingars tjänst tillsammans med LCCA:s synod.
5. Leda skolan i enlighet med LCCA:s anvisningar (BOC Handbook, 2006).

Andra utbildningsinstitutioner för pastorer har inrättats i afrikanska länder som Malawi, Nigeria, Kamerun, Etiopien och Kenya. Pastorer som utbildats vid LCCA tjänar i olika delar av Zambia och bidrar till att sprida Jesu Kristi evangelium i dess sanning och renhet. Lutherdomens lära förs också vidare, bevaras och betonas genom bibelstudier, predikningar och konfirmationsundervisning.

Inhemskt ledarskapsperspektiv och hållbar tillväxt

Utifrån ett afrikanskt, inhemskt ledarskapsperspektiv är det väsentligt att undersöka hur det lokala ledarskapets handlingsutrymme, det kulturella sammanhanget och mentorskapet över generationsgränserna bidrar till en hållbar och självbärande tillväxt i LCCA:s församlingar.

Lutheran Church of Central Africa (LCCA) har alltsedan sin tillkomst följt de bibliska och konfessionella principerna om en mogen, inhemsk kyrka. Detta kommer till uttryck i tre bärande pelare:

1. Självförsörjning – självunderhåll

LCCA uppmuntrar till mobilisering av lokala resurser och uppmanar medlemmarna att ge frivilliga gåvor. Tionde och kollekt bidrar till att bekosta det pastorala arbetet, församlingsverksamheten, kyrkans drift och det lokala missionsarbetet. Vissa församlingar bedriver också inkomstbringande projekt som jordbruk, fjäderfäuppfödning och småföretagande för att stödja pastorer och kyrkliga program. Samtidigt är synoden och seminariet fortfarande beroende av externa missionsmedel för många av de bredare verksamheterna.

2. Självstyre – eget styre

I linje med luthersk kyrkoordning utövar LCCA självständighet i ledarskap och lära. Kyrkan leds av ett inhemskt ledarskap. Den styrs av zambiska pastorer och valda lekmannaledare som utses inom synoden. Den läromässiga integriteten upprätthålls. All undervisning och all praxis är förankrad i sola Scriptura och i de lutherska bekännelseskrifterna. Beslut om kyrkotukt, ordination och missionsstrategi fattas av synodmötet. LCCA sätter sina egna prioriteringar, förvaltar sina egna strukturer och svarar mot det lokala sammanhanget.

3. Självbärande – självutbredning

LCCA inriktar sig på att betjäna församlingar och utbilda ledare inifrån. LCCA-Z:s församlingar använder lokala ledare och pastorer för att betjäna befintliga församlingar och bedriva lokal utåtriktad verksamhet i Zambia. LCCA har tillsammans med OAT också börjat utbilda lokala ledare på gräsrotsnivå. Dessa utbildade ledare kan bli kandidater till det lutherska bibelinstitutet och seminariet.

Det lutherska teologiska seminariet och programmen för pastorsutbildning bygger upp en inhemsk pastorskår och bidrar därmed till att tjänsten kan föras vidare utan avbrott. Kyrkan fortsätter att söka vägar att växa både till antal och som institution genom sitt eget folk och sina egna resurser, samtidigt som den tar emot stöd från partner i bekännelsegemenskapen.

Utmaningar för lutherdomen under 2000-talet

De utmaningar som lutherdomen möter är läromässiga, kulturella, institutionella och socioekonomiska. När den lutherska undervisningen breder ut sig till nya missionsfält i Zambia och i andra afrikanska länder möter den utmaningar från villoläror som hotar den sanna bibliska undervisningen. Bland dessa villfarelser finns lagiskhet, bruket av öppet nattvardsbord, gemenskap med kyrkor som inte tror på Treenigheten, polygami och pentekostalism.

Trots tidigare expansion står de lutherska kyrkorna i den centralafrikanska regionen inför fortsatta strukturella hinder. Hit hör svår resursbrist, pastorers ekonomiska svårigheter och en pågående diskussion om avvägningen mellan att bekosta tjänst på heltid och att använda pastorer som vid sidan av tjänsten har en sekulär inkomst. En annan viktig utmaning för LCCA-Z i dag är finansieringen av pastorsutbildningen. Församlingar och ledare fortsätter att diskutera utbildningsformer som kan vara mer kostnadseffektiva, överkomliga och hållbara på lång sikt, däribland sätt att stödja män som inte kan flytta för att genomgå en heltidsutbildning på plats.

Slutsats

LCCA-Z står som ett vittnesbörd om att en afrikansk luthersk kyrka kan sträva efter att vara självstyrande, självunderhållande och självutbredande och samtidigt förbli trogen mot Skriften och bekännelseskrifterna. Utmaningarna är verkliga, men de definierar inte kyrkan. De kallar kyrkan till djupare trohet, klokare förvaltarskap och fortsatt förtröstan på nåden allena, medan den tjänar Zambias folk.