CELC logo

Kommissionen för global teologisk utbildning (GTEC) inom Konfessionella evangelisk-lutherska konferensen (CELC) finns till för att främja teologisk vänskap mellan våra teologiska lärare, genom att knyta dem samman och ge dem tillfälle till samtal.

GTEC members

Lukas 16:19–23

19 Det var en rik man som gick klädd i purpur och fint linne och levde i fest och lyx varje dag. 20 Men vid hans port låg en fattig man som hette Lasarus, full av sår. 21 Han längtade efter att få äta sig mätt på det som föll från den rikes bord. Hundarna kom till och med och slickade hans sår. 22 Så dog den fattige, och han fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida. Även den rike dog och blev begravd. 23 I helvetet, där han plågades, lyfte han sin blick och fick se Abraham långt borta och Lasarus hos honom.

— Lukas 16:19–23 (SFB15)

Fast berättelsen om den rike mannen och Lasarus bara finns i Lukasevangeliet, hör den till de mest populära motiven i den kristna konsten. Det finns många skäl till det. I berättelsens centrum står en dramatisk omkastning som väcker alla möjliga frågor om vad rättvisa är. Dessutom ger den sällsynta inblickar i livet efter döden. Men trots all sin popularitet blir berättelsen svårare ju noggrannare du läser den. Lyckligtvis finns det en nyckel till dess innebörd. Den finns i slutet av berättelsen. Låt oss därför begrunda den här versen: ”Lyssnar de inte till Mose och profeterna, så låter de sig inte övertygas ens om någon uppstår från de döda”.

Kristna diskuterar fortfarande om berättelsen är en liknelse eller en historisk skildring. De som menar att den är historisk påpekar att den aldrig kallas liknelse. I ingen annan liknelse har personerna namn. Några har till och med gissat att den rike mannen är en anspelning på översteprästen Kaifas. Han skulle ha burit kläder av purpur och fint linne (2 Mos 28:5–8). Vi vet att han bodde i ett hus med port (Joh 18:15–16). Den judiske historikern Josefus (ca 37/38–100) säger att han hade fem svågrar (Judiska fornminnen 20.9.1). När Jesus uppväckte en annan Lasarus från de döda, planerade Kaifas att döda dem båda (Joh 11:49–53; 12:9–10). Med det sagt är berättelsen troligen en liknelse. Den följer på två andra liknelser. Den börjar precis som de (Luk 15:11; 16:1). Och Lasarus har troligen ett namn för att visa varför han blev frälst. Lasarus är en grekisk form av det hebreiska namnet Eleasar, som betyder ”Gud är min hjälp”. En del trodde förr att även den rike mannen hade ett namn. Men Dives är inte hans namn. Det är bara latinska Vulgatas ord för ”rik”.

Före vår text läser vi: Allt detta hörde fariseerna som älskade pengar, och de hånade honom. 15 Då sade han till dem: "Ni är sådana som rättfärdigar sig själva inför människor, men Gud känner era hjärtan. Det som står högt i människors ögon är avskyvärt inför Gud." (Luk 16:14–15). Med den här berättelsen ville Jesus ifrågasätta deras tro att framgång var ett tecken på Guds välbehag och fattigdom ett tecken på hans misshag. Och precis som vi kanske den rike mannen till och med tänkte att bara de som var mer framgångsrika än han var de verkligt superrika. Det var de ohederliga rika, som hade nått sin ställning på andras bekostnad. Medan de som var mindre framgångsrika än han var arbetsskygga utstötta som måste ha gjort något för att förtjäna sin lott i livet.

Man ska inte heller tro att den här mannen, som hade arbetat sig upp på egen hand, kom till helvetet för att han var rik. Fader Abraham var ju själv ingen fattig man. Nej, den rike mannen saknade kärlek därför att han inte hade någon tro. Han trodde att hans prestationer hade gett honom tillräckligt med Guds välbehag för att han nu skulle kunna njuta av frukterna av sitt arbete. På samma sätt var Lasarus fattigdom inget straff från Gud. Han kom inte heller till himlen för att de rika hade plundrat honom. Nej, han litade på Skriftens löfte att Gud var hans hjälp. Och han bar tålmodigt sitt kors utan bitterhet. Det var alltså en tro som tror Bibeln som gjorde skillnaden. En sådan tro kan inte annat än vara verksam i kärlek.

Jesus fortsätter berättelsen och säger: ”Då ropade han: Fader Abraham! Förbarma dig över mig och skicka Lasarus att doppa sin fingertopp i vatten och svalka min tunga, för jag plågas i den här elden. 25 Men Abraham svarade: Mitt barn, kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, och Lasarus fick ut det onda. Nu får han tröst här, medan du får plåga. 26 Och dessutom är det satt en stor gapande klyfta mellan oss och er, för att de som vill gå över härifrån till er inte ska kunna det, och inte heller kommer någon därifrån över till oss. 27 Mannen sade: Då ber jag dig, fader, att du skickar honom till min fars hus. 28 Jag har fem bröder, och han måste varna dem så att inte de också kommer hit till plågans plats.” (Luk 16:24–28). Ofta invänder man mot helvetet att ingen kan förbli otroende där. Det är ganska svårt att vara ateist i helvetet! Men att veta att Gud finns är inte samma sak som att lita på honom. Enligt Jakob har till och med de onda andarna den sortens ”tro” (Jak 2:19). Visst vill de fördömda inte lida. Men det betyder inte att de har börjat lita på Gud. Den rike mannen gör det tydligt. Han tror fortfarande att hans härkomst och hans prestationer borde ge honom Abrahams gunst. Han vill inte varna sina bröder därför att han skulle ha kommit till bättring. Han oroar sig snarare för att deras fördömelse bara ska öka hans egna plågor. Han har till och med fräckheten att föreslå att Lasarus ska bli hans springpojke.

Men vad kan den här berättelsen egentligen säga oss om livet efter döden? Eftersom liknelser har en bestämd jämförelsepunkt måste vi komma ihåg att man inte kan dra slutsatser av varje detalj i dem. Men så mycket är säkert: Det finns bara två platser vi kan komma till när vi dör. Den ena är en plats av tröst och vederkvickelse. Den andra är en övergiven plats av plåga. Och när vi väl är i himlen eller i helvetet går det inte att ta sig över till andra sidan. Det borde förstås få oss att stanna upp. Ingen vet när han ska dra sitt sista andetag. Skjut därför inte upp bättringen. För du vill inte vakna upp på fel sida om den här klyftan.

Jesus avslutar berättelsen och säger: "Men Abraham sade: De har Mose och profeterna. De ska lyssna till dem. 30 Nej, fader Abraham, svarade han, men om någon kommer till dem från de döda omvänder de sig. 31 Abraham sade till honom: Lyssnar de inte till Mose och profeterna, så låter de sig inte övertygas ens om någon uppstår från de döda." (Luk 16:29–31). I Charles Dickens (1812–1870) En julsaga behövdes det tre andar för att förändra Scrooges hjärta. Men andar har bara den makten i fiktionen. Under uttåget ur Egypten såg israeliterna det ena undret efter det andra. Inget av dem höll dem kvar i nåden i öknen. Och även om den rike mannens bön avslogs, uppväckte Kristus verkligen en annan Lasarus från de döda. Och vet du vad? Kaifas och de religiösa ledarna fortsatte inte bara i sin otro. Slutsatsen de drog var att nu måste både Jesus och Lasarus dö!

Lyckligtvis hade Gud Fadern en helt annan plan. En plan som vid första anblicken såg ut som ren dårskap. Han sände sin Son för att bli fattig och ringa, för att upphöja oss till sin gudomliga härlighet. Kristus bar våra slag för att läka våra sår. Han bar det straff vi förtjänade, för att vi skulle få den lön han förtjänade. Det fanns inget rättvist eller härligt i det. Men av sin oförtjänta kärlek betalade han för de orättfärdigheter vi har begått. Allt detta gjorde han för att förklara oss oskyldiga genom sitt livgivande ord. Aposteln Paulus säger: ”Ni känner ju vår Herre Jesu Kristi nåd. Han var rik men blev fattig för er skull, för att ni genom hans fattigdom skulle bli rika.” (2 Kor 8:9).

Vi har fortfarande svårt att acceptera att vi inte kan bana vår egen väg, men just därför är vår frälsning så mycket säkrare. För hela den här berättelsen grundar vissheten om Lasarus frälsning på hans beroende och på nåden. Liksom Lasarus inte kunde bära sig själv till sina välgörares hus, måste också vi bäras till dopets vatten. Liksom Lasarus fick namnet ”Gud är min hjälp” för att påminna om att Gud var upphovet till hans frälsning, så har också vi fått namnet kristna för att påminna om att Kristus är trons upphovsman och fullkomnare (Hebr 12:2). Men hur kan vi i dag veta att Gud har utvalt oss att bo vid Abrahams sida? Svaret är att han inte skulle tala till dig just nu genom sitt predikade ord om du inte vore utvald. Ta Mose och profeterna till ditt hjärta och gå nu i kärlek, i förtröstan på att änglarna en dag ska bära också dig hem. Amen.

Bön: Gud, du som är styrkan för alla som förtröstar på dig: ta nådigt emot våra böner; och eftersom vi i vår dödliga naturs svaghet inte kan göra något gott utan dig, ge oss din helige Ande, så att vi kan behaga dig både i vilja och i gärning; genom Jesus Kristus, din Son, vår Herre, som lever och regerar med dig och den helige Ande, en sann Gud, nu och i evighet. Amen (ELH Collect 82).

Andakten över Lukas 16:19–31 är skriven av pastor Dr. Timothy Schmeling, professor i exegetisk och historisk teologi vid Bethany Lutheran Theological Seminary, Mankato, Minnesota. Andakten ger CELC:s lärare en hermeneutiskt medveten betraktelse över berättelsen om den rike mannen och den fattige Lasarus. Schmeling är medlem av Evangelical Lutheran Synods (ELS) lärokommitté och medlem av Kommissionen för global teologisk utbildning (GTEC) inom Konfessionella evangelisk-lutherska konferensen (CELC). Han är redaktör för Lives & Writings of the Great Fathers of the Lutheran Church (St. Louis: Concordia Publishing House, 2016). Schmeling har också medverkat i Five Centuries of Lutheranism (Fort Wayne: Luther Academy, 2020), Atonement in Lutheran Orthodoxy: Baier-Walther (Sidney: Synoptic Text Information Services, Inc., 2023) och Atonement in Lutheran Orthodoxy: Abraham Calov (Sidney: Synoptic Text Information Services, Inc., 2024).


En genomgång av Luthers Hur kristna ska förhålla sig till Mose

Del 1: Vad Mose inte är för oss

Den här artikeln är skriven av pastor Mark DeGarmeaux, professor i religionsvetenskap vid Bethany Lutheran College, Mankato, Minnesota. Artikeln ger CELC:s teologiska lärare en överblick över Luthers hermeneutik för Gamla testamentet. Den är publicerad på engelska under titeln ”An Exploration of Luther’s How Christians Should Regard Moses” i Lutheran Synod Quarterly 66, nr 1 (mars 2026): 25–72. DeGarmeaux är medlem av Evangelical Lutheran Synods (ELS) gudstjänstkommitté. Han är författare till Every Sunday Organist. DeGarmeaux är medredaktör för Evangelical Lutheran Hymnary. Han har också översatt flera uppbyggliga, historiska och teologiska verk (bland annat biskop Laaches Book of Family Prayer, U. V. Korens Works och urval ur den nya serien av Luther’s Works).

Läs mer › PDF · English · Lutheran Synod Quarterly 66:1, pp. 25–50


Att förklara Guds hat: Malaki 1:2–5 och Lukas 14:25–27

Den här artikeln är skriven av pastor Patrick Ernst, missionär för församlingsplantering vid Eagle Lake Lutheran Church, Eagle Lake, Minnesota. Artikeln ger CELC:s lärare en exegetisk studie av det svåra ämnet hat. Den är publicerad på engelska under titeln ”Explaining God’s Hatred: Malachi 1:2–5 & Luke 14:25–27” i Lutheran Synod Quarterly 65, nr 4 (december 2025): 377–394. Ernst är medlem av Evangelical Lutheran Synods (ELS) gudstjänstkommitté.

Läs mer › PDF · English · Lutheran Synod Quarterly 65:4, pp. 377–394


brad.wordell@wls.edu